.
Ni ♥
Tacksamheten över att ha världens bästa familj och fantastiska vänner. Vad skulle jag gjort utan dem?
Ni förstår. Det sa inte pang. Men. Det där repet jag höll i på vägen upp. Det löstes upp. I sista stund tog jag den lilla sytråd som fanns kvar och hjälpte mig själv till en avsats. Jag föll inte hela vägen ner. Men jag är närmre botten än toppen. Jag håller hårt i sytråden. Jag ska göra mig ett starkare rep. Och då hjälper det sannerligen att ha lyckan att vara omringad av underbara personer. Jag vet inte hur en gör ett starkare rep. Men jag får klura ut det. Jag har massor med tänkbara sätt, vi får se om det faller väl ut. Ska bara sluta andas för häftigt av oro, skuld, rädsla och ångest. Måste kunna ställa mig upp först. Först stå. Sen göra rep.
Jag lovade mig själv att aldrig låta det gå bottenlångt igen. Jag höll det löftet. Och när allt kommer omkring så handlar det om de två personerna på bilden. De är viktigast.