såpblås.

Jag har tyckt att det varit så gulligt att Ea och My har sagt "blåsbubblor" om såpbubblor. Gulligull. Men sen så har jag sett detta i FLERTALET butiker..:
 
 
Kan nåson säga mig N Ä R det började heta blåsbubblor? (förmodligen mellan att jag själv slutade vara intresserad av att blåsa och tills mina egan barn blev intresserade = rätt många år) Är det pga någon regel någonstans att det inte är såpa i och då inte får heta det (förmodligen). Men hur knäppt är det att jag, Anders, mamma/mormor och samtliga jag vet säger såpbubblor men Ea och My säger (tydligen) det riktiga namnet!? Tokigt!
 
Blåsbubblor!
 
 
 
 
My tog idag ett pommes frites i vardera hand och doppade i varsin dip. "Dubbeldippa" sa vi. "Bubbelbippa" sa hon. Sötifs.

tvillingupproret

(källa: UNICEF) (min understrykning)


Tvillingupproret startades i juli 2015 genom att ett antal tvillingföräldrar ifrågasatte varför inte tvillingar får lika många föräldradagar som enlingar via Försäkringskassans Facebook-sida. Enlingar får 480 dagar var, tvillingar får 330 dagar var. Upproret har fått uppmärksamhet i bl.a. Expressen och TV4. I de båda sammanhangen har det enligt mig kommit att handlat om något helt annat än vad vi menar.

För det första - Det är ur barnens perspektiv.
För det andra - jag har inte stött på ett enda argument om varför INTE tvillingar ska ha rätt till lika många dagar som enlingar. Jag mottar gärna det.
 
                                                                       (Källa: FNs barnkovention) (min understrykning)



Jag kommer göra det här högst opersonligt i det här inlägget. Ren och skär ”fakta” om hur det är och varför vi tvillingföräldrar vill ha en förändring.

Tvillingar är två barn som kommer till genom en graviditet. Tvillingar tilldelas 480 dagar, precis som alla barn i Sverige gör, fördelat på samma sätt (sk lägsta-dagar och SGI-dagar). Ytterligare tilldelas 90 lägsta dagar samt 90 SGI-dagar. Sammanlagt får alltså tvillingar 660 dagar. Ett tvillingbarn får alltså 330 dagar. 150 dagar färre än en enling. Eller så kan det ses som att Tvilling 1 (det är så de kallas under graviditeten) får 480 dagar och Tvilling2 får 180 dagar (varav 50% är på lägsta nivå).

I dagsläget kan båda föräldrarna vara hemma med full ersättning (SGI-dagar) i 8 månader, med tvillingar. En enlingförälder kan vara hemma med ett barn i 13 månader med full ersättning (SGI-dagar).

Tvillingföräldrar har aldrig någonsin i det här upproret krävt fler dagar, vi kräver lika många dagar.

Anledningen? Möjligheten till varsin famn, enkelt uttryckt. Möjligheten att slippa vänta på mat, torr blöja, tröst, att bli sövd, att bli lekt med, att bli buren osv osv.

Det argumentet verkar av oklar anledningen inte räcka, så jag utvecklar:

Om jag är ensam hemma med två barn samtidigt får ju barnen endast 50% av min tid/uppmärksamhet var, till skillnad mot en enling som får 100% uppmärksamhet (eller 200% om båda föräldrarna är hemma med sk dubbeldagar). För att ha möjlighet att ge samma tid till tvillingar krävs det att båda föräldrarna är hemma.

(Källa: Att leva med tvillingar, s. 18)


För varje tvillingbarn innebär det 150 dagar färre uppmärksamhet/tid med en förälder.

Att ofta ha ett missnöjt barn som får vänta är tärande, troligtvis ingen förälder mår bra av att se sitt barn må dåligt av en eller annan anledning. För tvillingföräldrar är det vardag. Det är något som är stressande och ger ont i magen. Det skriker i hjärtat och huvudet går  på högvarv med tankar på hur barnen ska kunna hållas nöjda när fokus måste läggas på dess tvilling.


                                                                                                      (källa)
 
 
Enligt en studie gjord på svenska mödrar så löper tvillingmödrar större risk att skilja sig. Något som inte är så konstigt med tanke på vad den norska studien kom fram till. Mår du inte bra i dig själv är det svårt att må bra i relationen - plus alla andra faktorer jag skrivit om ovan.



Jag har svårt att förstå att det ens finns en argumentation mot det här. Mot tvillingbarn. Ett av argumenten som kommer är att föräldraförsäkringen vi har i Sverige är fantastisk - vilken den är, ingen tvillingförälder har någonsin sagt något annat. Men varför ska den inte gälla alla barn? Varför ska den inte gälla tvillingar?

Det enda vi vill är att våra barn ska få vara med sina föräldrar. Få samma start i livet som alla andra barn. Är det för mycket begärt? Varför ska barnen straffas för att de delar livmoder och föds samma dag?

Vi beklagar oss inte över de syskon som föds med nio månaders mellanrum får 480 dagar/barn. Då är väl det lika ”illa” som om vi tvillingfamiljer skulle få 480 dagar/barn?

Tänk att två kvinnor i ett homosexuellt par kan bära och föda varsitt barn samma dag får 480 dagar/barn medan en kvinna som bär två barn samtidigt som föds samma dag får ena barnet 480 dagar och det andra 180 dagar.

Eller en pappa som väntar två barn med olika kvinnor som föds på samma dag får dubbelt antal dagar än en pappa vars båda barn bärs hos och föds av en kvinna samma dag.


                                                                                                  (Källa UNICEF)
 

Vet ni vad jag läste? Att om alla enlingbarn gav bort nio av sina dagar till tvillingbarnen skulle tvillingbarnen och enlingbarnen få lika många dagar.
 
 
Två små strumpor som jag tycker är värda
lika mycket tid med sina föräldrar som de barn som inte
råkade födas på samma dag som sina syskon!
föräldraförsäkringen - tvilling - tvillingar - tvillingar 2013 - tvillingförälder - tvillingupproret

"man" eller "en".

Under förra året upptäckte jag att fler och fler skrev "en" istället för "man". Ett genusdrag för att komma bort från mannen som norm. Har funderat på det, använt det själv ibland. Inte i tal, men väl i text. Ni kanske har märkt det. Jag har tyckt det känts lite konstigt, mest för att det känns ovant och inte alltid känns grammatiskt rätt. Har funderat en hel del på det och undrat om det "man" som används härstämmar från könet man eller inte. Frågade en kompis (som är galet genusmedveten och -kompetent) om hon visste. Inte många dagar senare skickade hon en bild från en bok (som hon har i sin genuskurs) om att det är så, ordet "man" härstämmar från könet "man".
 
 
 
Sen kan det ju funderas på ifall det har så stor betydelse, det här med att använda "en" istället. Enligt mig finns det ju andra saker som är så pass mycket viktigare. Bara en sådan sak som lika lön för lika arbete, till exempel. MEN! Det är ju en sådan väldigt enkel grej. Att öppna våra sinnen för att inte bara tänka på män i första hand. För mannen är ju norm i de allra flesta fall. Bara det att jag oftast säger "han/honom" till barnen när vi tittar t.ex. på fåglar. "Vad tror du han flyger nu?"... Stör mig verkligen på mig själv att jag göra så, så dumt. Försöker verkligen tänka på det. Dels att använda ordet "hen", för det hoppas jag barnen kommer använda helt naturligt. Eller så kan jag säga "Var tror du fågeln flyger nu?" för att lägga tyngd på att det är just en fågel vi tittar på.
 
Oavsett, det är en så enkel sak att göra i en sådan viktig fråga. Att bryta vanan att skriva/säga "man" (vilket jag tidigare har tänkt gör texter så tråkiga) och istället skriva/säga "en"!
 
Här finns en artikel/intervju från Dagens Nyheter om att använda "en" istället för "man". Magdalena Ribinng har uppenbarligen inte kommit så långt i sitt genustänk, tråkigt.
 
 
Jag vill poängtera att jag känner mig väldigt grön på det här med genustänk och sådant. Å andra sidan så tror jag att jag tänkt på det mer i mitt liv än jag innan trott, men det har inte kallats något då. Det är så mycket som är så självklart, men ändå är det inte så. Dumt. Jag hoppas ni kan komma med input, föra diskussion med mig/varandra, kanske få en aha-upplevelse ifall ni själva inte tänkt på det osv.