GOTT NYTT ÅR!

GOTT NYTT ÅR!


Tre av elva vänner ikväll! (och jag)

allvarligt?

I natt fick jag besked om två jobb (på samma arbetsplats) som sökte i SEPTEMBER. Jag var dessutom på två intervjuer för ett av dem. Alltså. Jag hoppas verkligen det har blivit något fel i deras system eller något. Herreminguuuud!

årets sista drömmar.

Jag har drömt galet mycket i natt. Minns inte allt, men här är ett utdrag.

Jag jobbade, men jag var inte i butiken utan sprang omkring som i ett bostadsområde (fast jobbet var alltså där). Jag hjälpte en kille som ville köpa underställ. Boxarna underställen låg i stod i en skogsdunge, likadant som de gör i verkligeheten men det var lite svårt eftersom det var stenigt, mossigt och rötter. Nåja. Killen sa "jag ska ha 36 stycken!" men det kvittade om det var tröjor eller byxor. Så jag stod där och scannade in så många i kassan. Underställen var på rea (i verkligeheten med). När jag stod där och scannade så gick de in för sitt paketpris, vilket det inte skulle (inte i verkligheten heller). Nåja tänkte jag, han köper ju så många. Summan uppgick till 3999:- och jag skulle ta betalt. Då fick kassan något ryck och plötsligt stod det att han skulle betala 199:- för alla 36 underställ. Jag vet inte hur det slutade.

Jag och Anders var hos en av Anders kompisar. Det var sommar och vi typ smög in hos honom när han stod på sin terass, som hade en liten söt pool, och rökte. När han kom in upptäckte han oss men reagerade som om vi varit där hela tiden. Jag hade en klänning på mig och stissade omkring med vår packning. Jag skulle byta om och då hade platsen bytts ut mot mamma och pappas hem.

I samma dröm var det sen en stor fest. Massa folk var där, men inte våra "vanliga" vänner. Jag tror det var en blandning av kändisar, kollegor och folk man känner. Jag minns inte så mycket men det slutade med att vi var i garaget och plockade bort en massa glas som folk lämnat där - glasen tillhörde jobbet och jag tänkte att "aha, det är HÄR de är!" (Bestick och glas har en förmåga att försvinna på jobbet...). Jag gick och hällde ut en massa slattar medan gästerna åkte (nu var det plötsligt vi som "bodde" där). Plötsligt åkte min klänning ner och jag blottade mig. Jag stod böjd ner för att plocka upp ett glas och bad Anders hjälpa mig fixa klänningen vilket han gjorde.

Det sista fragmentet var att jag och Anders var på ett varuhus i Södertälje som heter Kringlan, men ingenting var som i verkligheten. Bl.a. hade de någon slags Victoria's Secret-butik där. Vi sprang omkring och det var tusen rulltrapppor och de som gick neråt var hälften så smala som de andra. Det var galet mycket folk och det spelade musik från olika DJ's överallt. Vi köpte något att äta och trängde oss ner någonstans i en soffa. Jag tittade på Anders och hans kropp såg helt galen ut. Hans mage var typ delad i två sektioner där den ena stod upp som en gigantisk boll och den andra var som en megastor deg, eller nåt. Det såg inte klokt ut! På något sätt tog vi oss därifrån och åkte bil/minibuss med hela min familj med svägerskor och allt. Vi alla hoppade av på den gatan farmor bodde. Men vi sa typ ingenting till varandra och min chef var här också. Jag och Anders gick gatan fram - det var dessutom mitt i natten - och stötte på ett par goda vänner till mamma och pappa som heter Kerstin och Magnus. Magnus var typ 3 meter lång och Kerstin 2,5 meter. Jag skulle försöka krama om dem men det gick ju inte så lätt. Plötsligt så var det en massa folk runt omkring oss och min chef gick förbi med en konstig ryggsäck, helt svartklädd och sa inte ett pip till mig. Jag såg även min bror Calle cykla förbi på gatan med ett gigantiskt flak på sin cykel med en massa lådor och grejer på. Plötsligt visar det sig att banankvinnan är runt hörnet och nu är det alla människor som var på festen tidigare där och runt hörnet bor Anders kompis där vi tidigare smög in. Ingen vet vem banankvinnan är men alla är rädda för henne. Det är något som filmar alltihopa och har en jättestark lampa på sin kamera. En gammal klasskompis från gymnasiet är också där och vill att vi ska gå och prata med banankvinnan. Flertalet personer går runt hörnet, tittar på banankvinnan eller försöker prata med henne. Plötsligt sladdar en buss in på gatan, från det bussbolag som jag åkte skolbuss med när jag var liten, de kan tydligen hjälpa oss med banankvinnan. Plötsligt tar min gamla klasskompis Anders under armen och säger "du får följa med och se när det hon vickar på huvudet när hon pratar", för på huvudet har ju banankvinnan toppen/botten av en banan och om man vet när den vickar så kan man tydligen göra något åt hela situationen. Sen valde jag att vakna.



HERREGUD. Hur kan jag få ihop sådana här SJUKA saker? Det är väl risk att publicera det här offentligt för att bli omhändertagen och påsatt tvångströja. Men det är en risk jag tar och jag vet inte var jag ska skriva det annars.