på väg hem till småland.

Sitter i bilen på väg hem. Vi har varit i Skåne och överraskat svärmor med ett besök då hon fyllt jämnt! 

Och jag bara tänker. Troligen Anders också. Vi har knappt sagt ett ord till varandra. Mycket att fundera på med andra ord. Våra små älsklingar sover gott. 

I mina tankar har jag nog konstaterat hur det är. Och kanske för första gången förstått en sak. Som jag inte vill förstå. Eller behöva förstå. Fan. Funderat vidare över en känsla som jag haft i kroppen hela veckan, som gör att jag känner mig som världens ensammaste människa. Och jag vet inte vad jag kan göra åt det... 

Och så äter jag choklad. Tror det beror på spiralen. Chokladätandet och funderingarna. Hoppas det ger med sig snart. 

Ett vattenhål hade behövts. Eller en förändring. Allra helst mirakel. Vet inte riktigt var jag ska ta vägen. 

ett år sen +.

För ett år sen var äntligen dagen kommen. Den 27e mars. Sååå sakta tiden gått sen vi var i Linköping. Men nu, få reda på om det lyckats. Om vi blivit gravida. Om det befruktade ägget fäst. Vi hade inte talat om för någon när det var dags, väldigt skönt. Då kunde ingen fråga, utan vi kunde berätta hur vi ville (som om man kunde hålla sig, liksom ;)). Jag skrev en hemlig blogg under resans gång. Så här såg det ut där:
 
 
Skräckblandad förtjusningen. Så nyfiken. Så rädd. Himmel eller helvete.
 
(Autocorrect på ananas där, haha!)
 
Hur historien förtäljer är ju knappast någon hemlighet just nu men såhär skrev jag då:
 
 
 
Innan dess hade jag nog aldrig sett något vackrare än ett tydligt blått PLUS!!! Åh. Himmel! Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Dessutom hade jag tid för att träffa en psykolog (tror det var första träffen) pga. inte mådde så bra. Det blev rätt konstigt kan jag meddela. Kommer dit och är lyckligare är någonsin och ska prata om hur jag ska må bättre. Haha! Och... den där gamla gubben till psykolog var den första som fick reda på det. Haha!
 
 
Jag var ju så himla sprudlande den där dagen att skinnjackan äntligen fick åka på och alla som såg den här bilden trodde väl att det var det tummen upp var för, om dom bara vetat ;)
 
Sen följde en tid där vi berättade för våra nära. Typ bland det bästa som jag gjort! Dom som vetat hur vi kämpat och berätta för blivande mormor och morfar och morbröder. Ååååh! Glädje och tårar i ett enda virrvarr!

syntetstruts.

Anna undrade om dammvippa. How do you do it, liksom. Jo serni. Jag brukade alltid dammtorka med trasa och en hink med såpavatten. Blaskigt, tar lång tid samt blir fnasig om händerna. Ibland tar jag handdammsugaren med det lilla borstmunstycker, men batteriet räcker inte länge nog. Tadam(m) - DAMMVIPPA! Bara går över ytorna med dammvippan och efter varje sektion (eller rum eller hur man nu väljer att dela upp det, om man är som jag) så går jag ut och virrar runt dammvippan i händerna så dammet som fastnat däri får flyga fritt i naturen. Om jag fattat det rätt så är dammvippans "hår" statiskt så dammet dras till det och fastnar där i tills man fluffar av det. SJUKT SMART! Och det blir inte så knöligt att damma golvlisterna...
 
Jag köpte vår för typ en guldpeng på City Gross, tror jag. DO IT!
 
Den blå grejen till vänster är dammvippan. Det randiga till höger är en katt. Som heter Enok.