på väg hem till småland.
Och jag bara tänker. Troligen Anders också. Vi har knappt sagt ett ord till varandra. Mycket att fundera på med andra ord. Våra små älsklingar sover gott.
I mina tankar har jag nog konstaterat hur det är. Och kanske för första gången förstått en sak. Som jag inte vill förstå. Eller behöva förstå. Fan. Funderat vidare över en känsla som jag haft i kroppen hela veckan, som gör att jag känner mig som världens ensammaste människa. Och jag vet inte vad jag kan göra åt det...
Och så äter jag choklad. Tror det beror på spiralen. Chokladätandet och funderingarna. Hoppas det ger med sig snart.
Ett vattenhål hade behövts. Eller en förändring. Allra helst mirakel. Vet inte riktigt var jag ska ta vägen.