det har gått 366 dagar.

29e januari. Idag är det ett år sedan du såg på oss för sista gången. Ett år sedan jag klappade dina gosiga kinder för sista gången. Ett år sen jag låg bredvid dig i sängen för sista gången. Ett år sedan du kom hem för sista gången. Ett år sedan vi höll varandras händer för sista gången. Ett år sedan jag kände den tryggaste doft som finns för sista gången. Ett år sedan vi fyra föll i varandras armar och kände något vi aldrig känt innan. Ett år sedan du tog ditt sista andetag.
 
Vi har upplevt 366 dagar utan dig. Alla dagar. Alla datum. Alla tisdagar. Alla högtider. Alla födelsedagar. Alla årstider. Alla upplevelser.
 
Jag har skruvat flera lådor skruv utan att kunna berätta det för dig. Jag har känt kvällsbrisen utan att kunna prata med dig om det. Jag har tagit stora beslut utan att få höra vad du tycker.
 
Ett år.
 
Och för varje kvällsbris resten av mitt liv är du med mig.
 
Pappa, jag älskar dig. Vi ses sen ♥
 
 

I drömmen i natt var allt så verkligt. Du var precis riktig och som vanligt. Med färgglad skjorta, Tulipan Negro under armarna och med nyrakade kinder. Och du var frisk. Vi kramades förstås. Och jag fick gosa in mig i det tryggaste skrymslet som finns - mellan ditt nyckelben och din hals. Du kramade mig som bara du kan. Jag kände hur du klappade mig över ryggen med dina lena starka händer. 




Jag vill så gärna att drömmen inte var en dröm. Utan att jag bara berättade vad jag gjorde i helgen. Att det inte var något annorlunda eller konstigt. Men det var en dröm. Och jag vet inte hur jag ska leva med det. 



.

Behöver mer ananas i livet så tog hjälp av varg.
Bra Elin.