2a april.

Grattis på födelsedagen pappa! Idag skulle du fyllt 64 år.
 
När jag satt vid köksbordet imorse och tittade ut och tänkte på dig och din födelsedags så återkom jag hela tiden till sädesärlan. För denna underbara lilla vårfågel har alltid anlänt 08-skogen kring din och mammas födelsedag. Jag tror det var ditt tydligaste vårtecken. Den andra var när jag sprang omkring som en galning på gräsmattan för att plocka alla gullvivor så du inte körde av dem med gräsklipparen.
 
Men den där sädesärlan. Den kommer förevigt påminna om dig. Det kommer vara de första eftermiddagsfikorna i solen på trappen. Den där vårsolen som precis börjar värma. Utan jacka men med tjock tröja. Hur vi äntligen kan börja röja på tomten. Våren. Du och mamma på de blåa och senare röda dynorna. Kaffekoppar. Gulnat gräs som snart ska eldas. Tälja pinnar och grilla korv. Och sädesärlan som gör entré. Som du pratar med. Som du kallar på, på samma sätt som vi kallar på katterna. Du och sädesärlan. Och det är väl klart den gillar dig, hörru. Så som du ruskade upp insekter och doningar med gräsklipparen. Den hängde efter dig, idolen på gräsklipparen.
 
Vi har det gemensamt, jag och sädesärlan. Du är idolen. Min anledning är dock inte insekterna ;)
 
Grattis, världens bästa pappa! ♥
 
 

han har mitt hjärta i förvar. men aldrig ser jag honom mer.

12 februari. Ett år har gått sedan din begravning. Jag, vi, har aldrig gjort något värre.
 
Jag blundade nästan genom hela ceremonin. Och jag såg dig konstant. Jag såg dig frisk. I dina rätta element. Som på gräsklipparen. Som på stegen ner i Mälaren. Som på altantrappen med en öl i handen.
 
Jag var ett par steg bakom dig, vi båda var iklädda badrock och runt nackarna varsitt badlakan. Tofflor på fötterna. Nyklippt gräs som letade sig in mellan tårna. Den smala stigen ner till vår älskade brygga. Du stannar på vägen, tittar på rådjuren på åkern eller konstaterar att här ska vi röja upp. Jag kanske smiter förbi dig för att springa ner den sista biten. Efter en varm sommardag med varm sommarhud är det himmelriket att slänga sig i en ljummen Mälaren. Du och jag. Du tar dig ner i vattnet på prick samma sätt prick alltid och prick så länge jag levt. Oavsett vattentemperatur. Sen tvättar vi oss med sjö och hav-tvålen, precis som alltid. Den som vi säljer på färghandeln. Vi badar en stund. Pratar inte jättemycket, för vi behöver inte det. Sen tar vi oss upp för den långa backen igen. Solen har börjat nå altanen. Grannen bakom skogen börjar förstås låta, för den gör hen alltid lagom till att vi ska äta middag på altanen. Jag tar ditt badlakan och hänger upp ditt och mitt på torkvindan. Sen klär vi oss. Jag går förbi badrummet, ser dig topsa öronen för det gör du alltid efter tvätt. Din Tulipan Negro under armarna. Och så drar du kammen genom håret. Vilket inte hade behövts, för ditt hår ligger precis på samma sätt oavsett vad som händer. För du har haft samma frisyr hela livet. Jag fnissar alltid åt det, högt eller för mig själv, att du kammar ditt hår. Du tänder grillen. Jag springer på bara fötter till förrådet och hämtar dig en öl. Mamma kokar potatis. Ni synkar alltid potatiskoket och grilltädningen. Sen sitter ni på altantrappen, med öl och vin, en skål med chips. Jag tar min sittdyna ut på gräset för att sitta mittemot er.
 
Sen känner vi kvällsbrisen tillsammans.
 
 
Han har mitt hjärta i förvar
Men aldrig ser jag honom mer
Men drick med mig ett sista glas
Godnatt, må glädjen lysa er
(Sven-Bertil Taube/Miriam Bryant)
 
 

det har gått 366 dagar.

29e januari. Idag är det ett år sedan du såg på oss för sista gången. Ett år sedan jag klappade dina gosiga kinder för sista gången. Ett år sen jag låg bredvid dig i sängen för sista gången. Ett år sedan du kom hem för sista gången. Ett år sedan vi höll varandras händer för sista gången. Ett år sedan jag kände den tryggaste doft som finns för sista gången. Ett år sedan vi fyra föll i varandras armar och kände något vi aldrig känt innan. Ett år sedan du tog ditt sista andetag.
 
Vi har upplevt 366 dagar utan dig. Alla dagar. Alla datum. Alla tisdagar. Alla högtider. Alla födelsedagar. Alla årstider. Alla upplevelser.
 
Jag har skruvat flera lådor skruv utan att kunna berätta det för dig. Jag har känt kvällsbrisen utan att kunna prata med dig om det. Jag har tagit stora beslut utan att få höra vad du tycker.
 
Ett år.
 
Och för varje kvällsbris resten av mitt liv är du med mig.
 
Pappa, jag älskar dig. Vi ses sen ♥