LET'S DANCE!

Bild lånad från tv4.se
Ikväll, närmre bestämt om dryga halvtimmen så börjar årets Let's dance! Woop! Jag äääälskar det här underbara programmet och är galet taggad! Melodifestivalen kan sannerligen slänga sig i väggen i jämförelse. Underhållningsvärde liksom, eeeh. Skilda världar kan man säga. Nåja. Tycker deltagarskaran verkar toktoktokbra i år och jag hejar på Jenny Strömstedt och Jonas Hallberg! Och lite Marie Serneholt. Åh, ska bli så KUL!!! Och att det sen dessutom kommer sändas en liten jubileumssäsong efter den här säsongen. GRYMT!
 
Peppar upp mig som katten nu och har dukat upp redigt med fredagsmys. Yey, nu kör vi!
 
 
 
 
 
 
Jenny Strömstedt - Jonas Hallberg - Let's Dance - Let's Dance 2015 - Marie Serneholt - TV4

plastlåda, bok, fika och mat.

IDAG HAR VI BLAND ANNAT...
 
 ...hängt i plastlådor!
 
 
 ...plastat in pekböcker, eftersom de börjar gå i beståndsdelar pga
små tänder med saliv!
 
 ...ätit chokladbollar och druckit te när bönorna sovit!
 
 ...ätit smaskig middag, tyckte hela familjen!
 
 
 

"man" eller "en".

Under förra året upptäckte jag att fler och fler skrev "en" istället för "man". Ett genusdrag för att komma bort från mannen som norm. Har funderat på det, använt det själv ibland. Inte i tal, men väl i text. Ni kanske har märkt det. Jag har tyckt det känts lite konstigt, mest för att det känns ovant och inte alltid känns grammatiskt rätt. Har funderat en hel del på det och undrat om det "man" som används härstämmar från könet man eller inte. Frågade en kompis (som är galet genusmedveten och -kompetent) om hon visste. Inte många dagar senare skickade hon en bild från en bok (som hon har i sin genuskurs) om att det är så, ordet "man" härstämmar från könet "man".
 
 
 
Sen kan det ju funderas på ifall det har så stor betydelse, det här med att använda "en" istället. Enligt mig finns det ju andra saker som är så pass mycket viktigare. Bara en sådan sak som lika lön för lika arbete, till exempel. MEN! Det är ju en sådan väldigt enkel grej. Att öppna våra sinnen för att inte bara tänka på män i första hand. För mannen är ju norm i de allra flesta fall. Bara det att jag oftast säger "han/honom" till barnen när vi tittar t.ex. på fåglar. "Vad tror du han flyger nu?"... Stör mig verkligen på mig själv att jag göra så, så dumt. Försöker verkligen tänka på det. Dels att använda ordet "hen", för det hoppas jag barnen kommer använda helt naturligt. Eller så kan jag säga "Var tror du fågeln flyger nu?" för att lägga tyngd på att det är just en fågel vi tittar på.
 
Oavsett, det är en så enkel sak att göra i en sådan viktig fråga. Att bryta vanan att skriva/säga "man" (vilket jag tidigare har tänkt gör texter så tråkiga) och istället skriva/säga "en"!
 
Här finns en artikel/intervju från Dagens Nyheter om att använda "en" istället för "man". Magdalena Ribinng har uppenbarligen inte kommit så långt i sitt genustänk, tråkigt.
 
 
Jag vill poängtera att jag känner mig väldigt grön på det här med genustänk och sådant. Å andra sidan så tror jag att jag tänkt på det mer i mitt liv än jag innan trott, men det har inte kallats något då. Det är så mycket som är så självklart, men ändå är det inte så. Dumt. Jag hoppas ni kan komma med input, föra diskussion med mig/varandra, kanske få en aha-upplevelse ifall ni själva inte tänkt på det osv.