vända blicken mot solen.
Sista fredagen i maj och det känns verkligen som om sommaren sveper in med full kraft när som helst.
Jag är inte på topp men är glad över att jag inte är rädd. Jag vet att det kommer vända. Och jag är i grunden väldigt lycklig. Utan dalar kommer det heller inte toppar. Om jag ser tillbaka på våren så har jag varit på toppens topp. Så inte märkligt att det kommer en dal nu. Dalen är dock fylld med solsken och blommor, inte alltid det är så. Förstås lättare att ta sig igenom då. När en kan fylla lungorna med ljuvliga dofter, känna på mjuka kronblad och vända blicken mot solen som glimtar till ofta från nästa topp.
Tänk att jag får känna såhär. Att jag inte blir livrädd och bara vill ligga ihopkrupen och blunda. Sova bort det jobbiga. Att det är med ro i själen jag tar mig igenom denna dal.
Blir lycklig bara av det.
