axeldal.
08-skogen. Jorskorpans bästa plats. Det långa gula huset. Sundsör 2:2. Kalashuset. Hemma. Huset som finns där vid den lilla vägen, men som ingen ser. Axeldal.
Axeldal. Mitt barndomshem.
Jag var fyra år, en månad och 16 dagar när vi den 16e oktober 1989 flyttade från lägenheten på Täppgatan till Axeldal. Jag minns när mamma och pappa visade oss vårt nya hem. I mitt kommande rum - det största - stod en himmelsäng. Jag var helt säker på att den där himmelsängen ingick och sängen var min. Jag minns flyttdagen - när jag gick själv i trapphuset och bar på en röd skrivbordsstol. Jag råkade gå in till farmor och farfar som bodde på våningen under, istället för i vår lägenhet. Och jag minns när vi flyttat och satt på köksbänkarna och åt varmkorv med bröd. Axeldal har gett mig mina tidigaste minnen. Och efter det minne på minne på minne på minne.
Lyxen i att ha en egen pulkabacke på baksidan. Vi åkte och åkte och åkte. Kom in med kyliga, rosiga kinder i tvättstugan och fick dricka varm choklad. Lekstugan där jag lekte och lekte och lekte. När jag blev större - klättrade upp på taket. Och stenen! Min stora sten. Stora stenen vid vägen. Där jag absolut lekte bergsklättrare men var noga med att alltid ha cykelhjälmen på. Och lilla stenen. Lilla stenen i buskarna. Som pappa varje vår klippte fram till mig. Utflyktsstenen. Jag och mamma packade en liten korg med liten yoghurt, en macka och en festis. Jag tog lilla korgen på cykelstyret och cyklade femtio meter över gårdsplanen till min sten. Sen hade jag utflykt på stenen. Och just när jag lärde mig cykla, på den röda cykeln. Fram och tillbaka på grusgången och över gräsmattan på framsidan. Med tålmodiga bröder stöttandes där bak med handen på pakethållaren. Alla morgnar på trappen. Alla stunder på trappen. Älskade älskade trapp. Först en stentrappa, sen en ännu större trätrappa. Som det spenderats tid där. När pappa kom hem från löpturen och jag stod vid grindstolparna med hemmagjorda medaljer och på trappen väntade isvatten när han pustade ut.
Det fantastiska i att ha egen brygga. Brygga i Mälaren. Skitbotten och jättedjupt - men bada hemma i sjö. Livets liv. Alla morgondopp. Alla eftermiddagsdopp. Alla kvällsdopp. Alla vårar när jag och pappa knatat ner för att skura. Där pappa skurade och jag mest tittade på. Sa inte mycket men det var vi. Pettsson och Findus. Pappa och Elin.
Ljummen sommarkväll. Av med soldränkta, fuktiga kläder. På med badrock och med handduk runt nacken. Träskor som liten, Birkenstock som större och foppatofflor som stor. På led ner för backen, genom skogen. Vet precis var det går bra att sätta fötterna på lutande skogsstig. Katten Felix som givet sällskap. Av med badrock och handduk och slänga sig i ljummen Mälare spritt språngande naken. Tvätta av svetten med Saltsjö-tvål - förr hårdtvål i tvålkopp, nu flytande i flaska. Alla eftermiddagar med picknickkorg, korsordslösande, läsande och musik på freestyle. Mamma och pappa slumrandes i varsin solstol och jag badandes tills läppar var blå. På lilla flytbryggan fick vi ligga på landgången för att få plats alla fem. Det var där Calle spelade Lemon Tree med Savage Garden på sin freestyle för mamma. När vi var uppe igen och grillmiddag på altanen stundade. Hur pappa drog kammen genom sjöblött hår och topsade öronen. Handdukarna på torkvindan. Mamma kokar potatis och tajmar pappas tändande av grill.
Alla fester. Så många valborgsmässoaftnar. Hela byn, hela Sundsvik, och mer därtill. Mat och dryck och brasa och sånghäften och trygga brandmän och en padda som hoppade ut från brinnande brasa. Mashmallows och lek och stök med alla barnen. Alla födelsedagsfester. Alla släktkalas. Påskaftonen som hade högsommarvärme, vi satt hela högen på trappen i solen och konfettin i form av små kycklingar hittade vi i gruset på gårdsplanen i flera år efter.
Cykelturer sena sommarkvällar till brevlådan, för där var solnedgången som vackrast. På vägen plocka smultron i dikeskanten. På våren ett vitt svävande hav av vita blommor i Körsbärsdalen. Klättra på alldeles för tunna grenar i björkarna i Björkbacken bredvid vår alldeles egna myrstack. Springa framför pappa på åkgräsklipparen i maj varje år för att rädda världens bästa blomma, gullvivan. Leka bondgård och åka hölass i lilla släpet efter pappa på gräsklipparen i uppsamlat gräs. Ta vägen ner till bryggan, slå av till höger längs vattenkanten och klättra över stock och sten. För att komma fram till skogens guld - kantarellerna. Vingla ut på trädet över vattnet. Vända och gå tillbaka vid saltstenen. Undra vilka badjävlar som hittat vårat kantarellställe denna sommar.
Köket. KÖKET. Köket. Världens bästa kök. Stort och luftigt och massvis med bänkar att sitta på. Stort bord med plats för oss alla fem och fler därtill. Kattkorg och kattmatskålar. Svart skål på fot med salta jordnötter i på bänken till höger om diskhon. Ständiga stänk från diskandet på fönstret - fönstret framför diskhon med utsikt över gårdsplanen och stora åkrar. Åkrar med harar, rådjur, älgar. Och nyfikna sommargäster. Linan på flaggstången som ger ifrån sig ett smällande ljud som kommit blivit trygghet. Vimpel som byts ut på flagga alla högtidsdagar. Bredvid flaggstången det ensamma körsbärsträdet som gav de godaste körsbären.
Syrénen med den mest underbart ljuvliga doften och äppleträdet som aldrig gav ätmogna äpplen. Kojan med tre våningar. Kottkrig med kusinerna och all lek. Min och brödernas alldeles egna lek Huset runt som jag alltid förlorade. Och då lät de mig leka elak häxa och ge igen. Kvällar på altanen med grillad fläskfilé och sallad där fler och fler grönsaker var hemodlade. All god dryck och alla chips som intagits på altantrappen. Hur mycket jag övat att stå på händer och lärt mig hjula på gräsmattan. Sommaren när jag gav mig tusan på att lära mig slå bra slag med riktigt baseballträ. Och lyckades. Tacka vet jag stora gräsmattor och skogstomt, inte behöva oroa sig över sönderslagna rutor. Varvade på brännbollsspelet kommande skolår. Alla sommarkvällar som slutat uppkrupen i pappas knä. Alla mammas fantastiska blommor. Alla pelargoner! Nattsuddet i vuxen ålder som avbröts av en stor björk som plötsligt gick av på mitten. Mammas och pappas sommarfest när altanen agerade dansgolv med bar och jag dansade bugg med han med röda skorna, Janne.
Höstarna med älgjakt och när det fanns ett pass längs vår väg. Höra drevgänget komma genom skogen. Året när en älg sköts på vårt pass. Börja titta på omhändertagandet från stora stenen men komma allt närmre för så spännande. Alla promenader längs grusvägen från busshållplatsen hem. Så många sparkade stenar och kottar. Åh vad härligt det dammar! Midsommaraftonen när mamma och jag hjälpte motorcyklisten att hitta hem till sin dejt. Alla plockade blommor. Tussilago, blåsippor, vitsippor, gullvivor, smörblommor, midsommarblomster, prästkragar, blåklockor, natt&dag, gulmåra, käringtand, rödklöver!
Sen blev det ett sista andetag där lungorna fylldes med Axeldalluft. En vårdag i januari. Lovar en sädesärla fanns på gårdsplanen också. Efter det ett långsamt farväl av jordens bästa plats. Praktiska förberedelser och mentala. I november 2021 blev det klart och det skålades i bubbel.
Sen kom den 20 april 2022 och det var dags att säga hej då för gott. Tacksamma över att få kalla Axeldal vårt hem i 32 år, 6 månader och fyra dagar. Med varm hand lämna över vårt paradis till nästa familj. Kramar och tårar och ett slutligt farväl.
Tack Axeldal. Tack för all kärlek. Tack för all återhämtning. Tack för alla fantastiska stunder. Tack för världens finaste barndom och uppväxt. Tack för flykt. Tack för all natur. Tack för ditt omhändertagande. Tack för alla minnen. Tack för tryggheten. Tack för möjligheten att dra de djupaste andetagen när de behövts som mest. Tack för allt. Tack.
Axeldal. Mitt barndomshem.
Jag var fyra år, en månad och 16 dagar när vi den 16e oktober 1989 flyttade från lägenheten på Täppgatan till Axeldal. Jag minns när mamma och pappa visade oss vårt nya hem. I mitt kommande rum - det största - stod en himmelsäng. Jag var helt säker på att den där himmelsängen ingick och sängen var min. Jag minns flyttdagen - när jag gick själv i trapphuset och bar på en röd skrivbordsstol. Jag råkade gå in till farmor och farfar som bodde på våningen under, istället för i vår lägenhet. Och jag minns när vi flyttat och satt på köksbänkarna och åt varmkorv med bröd. Axeldal har gett mig mina tidigaste minnen. Och efter det minne på minne på minne på minne.
Lyxen i att ha en egen pulkabacke på baksidan. Vi åkte och åkte och åkte. Kom in med kyliga, rosiga kinder i tvättstugan och fick dricka varm choklad. Lekstugan där jag lekte och lekte och lekte. När jag blev större - klättrade upp på taket. Och stenen! Min stora sten. Stora stenen vid vägen. Där jag absolut lekte bergsklättrare men var noga med att alltid ha cykelhjälmen på. Och lilla stenen. Lilla stenen i buskarna. Som pappa varje vår klippte fram till mig. Utflyktsstenen. Jag och mamma packade en liten korg med liten yoghurt, en macka och en festis. Jag tog lilla korgen på cykelstyret och cyklade femtio meter över gårdsplanen till min sten. Sen hade jag utflykt på stenen. Och just när jag lärde mig cykla, på den röda cykeln. Fram och tillbaka på grusgången och över gräsmattan på framsidan. Med tålmodiga bröder stöttandes där bak med handen på pakethållaren. Alla morgnar på trappen. Alla stunder på trappen. Älskade älskade trapp. Först en stentrappa, sen en ännu större trätrappa. Som det spenderats tid där. När pappa kom hem från löpturen och jag stod vid grindstolparna med hemmagjorda medaljer och på trappen väntade isvatten när han pustade ut.
Det fantastiska i att ha egen brygga. Brygga i Mälaren. Skitbotten och jättedjupt - men bada hemma i sjö. Livets liv. Alla morgondopp. Alla eftermiddagsdopp. Alla kvällsdopp. Alla vårar när jag och pappa knatat ner för att skura. Där pappa skurade och jag mest tittade på. Sa inte mycket men det var vi. Pettsson och Findus. Pappa och Elin.
Ljummen sommarkväll. Av med soldränkta, fuktiga kläder. På med badrock och med handduk runt nacken. Träskor som liten, Birkenstock som större och foppatofflor som stor. På led ner för backen, genom skogen. Vet precis var det går bra att sätta fötterna på lutande skogsstig. Katten Felix som givet sällskap. Av med badrock och handduk och slänga sig i ljummen Mälare spritt språngande naken. Tvätta av svetten med Saltsjö-tvål - förr hårdtvål i tvålkopp, nu flytande i flaska. Alla eftermiddagar med picknickkorg, korsordslösande, läsande och musik på freestyle. Mamma och pappa slumrandes i varsin solstol och jag badandes tills läppar var blå. På lilla flytbryggan fick vi ligga på landgången för att få plats alla fem. Det var där Calle spelade Lemon Tree med Savage Garden på sin freestyle för mamma. När vi var uppe igen och grillmiddag på altanen stundade. Hur pappa drog kammen genom sjöblött hår och topsade öronen. Handdukarna på torkvindan. Mamma kokar potatis och tajmar pappas tändande av grill.
Alla fester. Så många valborgsmässoaftnar. Hela byn, hela Sundsvik, och mer därtill. Mat och dryck och brasa och sånghäften och trygga brandmän och en padda som hoppade ut från brinnande brasa. Mashmallows och lek och stök med alla barnen. Alla födelsedagsfester. Alla släktkalas. Påskaftonen som hade högsommarvärme, vi satt hela högen på trappen i solen och konfettin i form av små kycklingar hittade vi i gruset på gårdsplanen i flera år efter.
Cykelturer sena sommarkvällar till brevlådan, för där var solnedgången som vackrast. På vägen plocka smultron i dikeskanten. På våren ett vitt svävande hav av vita blommor i Körsbärsdalen. Klättra på alldeles för tunna grenar i björkarna i Björkbacken bredvid vår alldeles egna myrstack. Springa framför pappa på åkgräsklipparen i maj varje år för att rädda världens bästa blomma, gullvivan. Leka bondgård och åka hölass i lilla släpet efter pappa på gräsklipparen i uppsamlat gräs. Ta vägen ner till bryggan, slå av till höger längs vattenkanten och klättra över stock och sten. För att komma fram till skogens guld - kantarellerna. Vingla ut på trädet över vattnet. Vända och gå tillbaka vid saltstenen. Undra vilka badjävlar som hittat vårat kantarellställe denna sommar.
Köket. KÖKET. Köket. Världens bästa kök. Stort och luftigt och massvis med bänkar att sitta på. Stort bord med plats för oss alla fem och fler därtill. Kattkorg och kattmatskålar. Svart skål på fot med salta jordnötter i på bänken till höger om diskhon. Ständiga stänk från diskandet på fönstret - fönstret framför diskhon med utsikt över gårdsplanen och stora åkrar. Åkrar med harar, rådjur, älgar. Och nyfikna sommargäster. Linan på flaggstången som ger ifrån sig ett smällande ljud som kommit blivit trygghet. Vimpel som byts ut på flagga alla högtidsdagar. Bredvid flaggstången det ensamma körsbärsträdet som gav de godaste körsbären.
Syrénen med den mest underbart ljuvliga doften och äppleträdet som aldrig gav ätmogna äpplen. Kojan med tre våningar. Kottkrig med kusinerna och all lek. Min och brödernas alldeles egna lek Huset runt som jag alltid förlorade. Och då lät de mig leka elak häxa och ge igen. Kvällar på altanen med grillad fläskfilé och sallad där fler och fler grönsaker var hemodlade. All god dryck och alla chips som intagits på altantrappen. Hur mycket jag övat att stå på händer och lärt mig hjula på gräsmattan. Sommaren när jag gav mig tusan på att lära mig slå bra slag med riktigt baseballträ. Och lyckades. Tacka vet jag stora gräsmattor och skogstomt, inte behöva oroa sig över sönderslagna rutor. Varvade på brännbollsspelet kommande skolår. Alla sommarkvällar som slutat uppkrupen i pappas knä. Alla mammas fantastiska blommor. Alla pelargoner! Nattsuddet i vuxen ålder som avbröts av en stor björk som plötsligt gick av på mitten. Mammas och pappas sommarfest när altanen agerade dansgolv med bar och jag dansade bugg med han med röda skorna, Janne.
Höstarna med älgjakt och när det fanns ett pass längs vår väg. Höra drevgänget komma genom skogen. Året när en älg sköts på vårt pass. Börja titta på omhändertagandet från stora stenen men komma allt närmre för så spännande. Alla promenader längs grusvägen från busshållplatsen hem. Så många sparkade stenar och kottar. Åh vad härligt det dammar! Midsommaraftonen när mamma och jag hjälpte motorcyklisten att hitta hem till sin dejt. Alla plockade blommor. Tussilago, blåsippor, vitsippor, gullvivor, smörblommor, midsommarblomster, prästkragar, blåklockor, natt&dag, gulmåra, käringtand, rödklöver!
Sen blev det ett sista andetag där lungorna fylldes med Axeldalluft. En vårdag i januari. Lovar en sädesärla fanns på gårdsplanen också. Efter det ett långsamt farväl av jordens bästa plats. Praktiska förberedelser och mentala. I november 2021 blev det klart och det skålades i bubbel.
Sen kom den 20 april 2022 och det var dags att säga hej då för gott. Tacksamma över att få kalla Axeldal vårt hem i 32 år, 6 månader och fyra dagar. Med varm hand lämna över vårt paradis till nästa familj. Kramar och tårar och ett slutligt farväl.
Tack Axeldal. Tack för all kärlek. Tack för all återhämtning. Tack för alla fantastiska stunder. Tack för världens finaste barndom och uppväxt. Tack för flykt. Tack för all natur. Tack för ditt omhändertagande. Tack för alla minnen. Tack för tryggheten. Tack för möjligheten att dra de djupaste andetagen när de behövts som mest. Tack för allt. Tack.
❤️