jag har en tumör.
Måndagen 27e november 2018
Det är en tumör.
Tumör är INTE = cancer men fan blir en rädd. Åkte till jobbet men bara bröt ihop gång på gång så jag kunde inte gå ut i butiken. Fick åka hem.
Det som händer nu är att jag ska äta en superstor dos antibiotika för att det förhoppningsvis går ner lite (två tabletter tre gånger om dagen i tio dagar) för att sedan operera bort den. När den är bortopererad så skickas den på analys för att se om det finns cancerceller i den.
Jag vet att jag ska tänka positivt. Men jag fick en chock. Tankarna attackerar som fan och går inte att stoppa. Det som fått mig att gråta värst är 1) att dö ifrån Ea och My, att de ska växa upp utan sin mamma - mig 2) att mamma ska begrava sin dotter och Calle och Totte sin lillasyster
Det är bara så sjukt alltihopa. Räcker det inte med de tumörer som varit i vårt liv? RÄCKER DET INTE? Blir så arg och ledsen men vet ju inte var jag ska rikta ilskan. Tårarna sprutar. Vill bara ha resultatet.
För några veckor sedan så kom det en liten konstig grej längst ner på min tumnagel. Det varade och kom mycket sårvätska plus gjorde ont. Jag ringde hälsocentralen och har sammanlagt varit där och fyra gånger. Jag har fått det omlagt, testat två olika salvor, gjort odling för svamp, röntgat samt ätit antibiotika men den lilla konstiga klumpen har varit kvar ändå. Min jättegulliga AT-läkare samt hans handledare (min vanliga läkare) kunde inte göra mer och skickade remiss till hudkliniken. Det skedde i fredags. Igår ringde de och hade tid till mig idag. Blev glad, för trodde inte det skulle gå särskilt snabbt.
fejset såg ut...