fj.
Precis som farmor Inger konstaterade idag så växer ju barnen i rasande takt. Till exempel utvecklas ju talet en massa hela tiden. Men de små felböjningarna är så sjukt söta. "Sägde". Vi rättar aldrig barnen utan kanske svara typ "jasså, sa hen det?". Men vissa saker vill jag aldrig att de ska sluta säga.
Något som de redan har slutat med är "päp". "Päp" var både "skräp" och "släp" förr i tiden, samt något mer som jag glömt.
S och V i kombination blir FJ här och det är SÅ SJUKT GULLIGT. Vill alltid att de ska vara så.
Fjärd.
Fjan.
Fjart.
Fjala.
Fjalna.
Fjamp.
Och idag kom det två ord på raken när vi lekte med Lego.
"Fjänga med fjansen."
Orkar ej så gulligt. Fjänga med fjansen.
