E L I N

Ju längre tiden går desto svårare är det att få till ett blogginlägg. Vill liksom skriva om allt vi har gjort men det blir ju av förklarliga skäl bara mer och mer ju längre jag väntar. Jag har fortfarande inte skrivit om Kroatien för 10,5 månad sedan :P Nåja.

 

Igår och idag har det varit helt fantastiska dagar för familjen Löwstedt. Vi har inte haft något bokat och det har VARIT SÅ SKÖNT. Vi har gjort massa massa massa saker hela ledigheten och det har förstås varit superkul. Men att bara ha tagit dagarna som de kommit har varit väldigt välbehövligt för hela familjen. Njutet.

 

I övrigt är det väldigt mycket som snurrar i huvudet. Om en vecka så ska jag jobba imorgon. Ögonen tåras när jag skriver det. Jag vet inte alls om jag är redo. Samtidigt som jag ju vetat det sen i maj så jag är mentalt inställd på det. Sen skjuter jag det lite framför mig, för jag ska arbeta i två veckor. Sen drar vi till Mallis och jag är ledig i 1,5 vecka. Det är liksom efter det som det känns mer på riktigt. Och... jag ska bara arbeta 25%, ändå tåras ögonen. Va fan. JAG VILL INTE HA DET SÅHÄR.

 

Samtidigt fick jag orden "du känns och ser så glad ut Elin" i veckan. Det gjorde mig så ini hjärteroten glad. TACK! Givetvis känner jag mig gladare än i februari när jag blev sjukskriven. Men jag är så rädd, så rädd att slungas tillbaks som i en katapult. Hur fan skulle det gå?

 

Nåja. Kul comeback jag kom med då. Äsch. Min blogg. Jag bestämmer. Nu kan vi ju hoppas - än en gång - att det håller, det här med att blogga.