3 månader.

 
 
Idag är det tre månader sen jag hade dina kinder i mina händer för sista gången. Tre månader sen jag skrek "NEEEEJ!" på den bästa trappen i den mest älskvärda skogen. Det är tre månader sen vi alla fem tillsammans upplevde en vårdag i januari. En dag som övergick i regn på en flagga på halv stång.
 
Jag saknar dig. Igår famlade jag efter telefonen för att ringa dig och fråga om sådana där saker som jag alltid frågat om. Pappa, jag saknar dig. Jag saknar dina goda råd, ditt sätt att lugna mig och din glädje över livet som var så smittande att ingen kunde gå omärkt förbi. Jag ska göra allt för att föra det arvet vidare.
 
 
"se det stora i det lilla, sitta ner och vara stilla, tänka utanför sin egen sfär"
"och jag saknar min far som han var när han sänkte mina tvivel, innan han försvann bort"
Mari

Jag kom ofta på mig själv att ta upp telefonen för att ringa pappa om något viktigt råd, innan jag kom på mig själv att det gick ju inte... Jobbig känsla när man insåg vad man höll på att göra :(