1 år och 364 dagar.

Ikväll sa vi god natt till våra 1-åringar för sista gången. Imorgon har de funnits med oss i 2 år. 2 hela år av gränslös obeskrivlig kärlek. Tänk att det fortfarande titt som tätt känns så overkligt. Vi är föräldrar. Vi har barn. Vi är dessutom föräldrar till just Ea och My. De bästa personerna som finns. Jag nyper mig i armen ofta för att förstå att det är sant. Som när jag ser en ryggtavla springa in i köket för att visa pappa något. Som när de säger "pom!", tar min hand och placerar mig prick där de tänkt. Som när de sätter händerna för ögonen och säger "tittut!" med efterföljande fniss. Som när vi hittar påsklämmor i vardagsrummet, tvättbollar i deras tält, böcker på toaletten, skor i soffan, leksaker i sängen och strumpor lite varstans.
 
Älskade, älskade ungar. Imorgon fyller ni 2 år. De, utan tvekan, bästa åren i mitt liv. Och tänk, det är bara början! ♥
 
En "liten" hög med presenter väntar på er imorgonbitti :)