E L I N

Oj vad jag känner igen mig i det ovan. Blöjbyten med tvillingar är som en löpande ban-fabrik. Prata? Jollra? Jag minns att jag fick frågan om jag inte sökte kontakt på skötbordet med barnen när de var mindre. Jag förstod inte vad som menades... Jag bytte blöjorna så fort jag kunde så jag kunde byta nästa så snabbt som möjligt. Det fanns ingen tid till någon slags kommunikation. Det var inte alls längesen som poletten föll ned och jag förstod vad som menats för ett år sedan. Och jag har alltid känt mig lite dum, som en sämre förälder och som om jag inte vore intresserad av att jollra/mysa/busa med barnen på skötbordet. Men det var ju inte så konstigt att jag inte gjorde det. Inte alls. Hur lätt är det att prata när blicken och huvudet går som om det var en tennismatch som jag såg på? Varken för mig eller barnen.

 

Tvillingar "lär" sig tidigt att vänta, det är en stor del av livet. Usch.
 

Om det hade funnits dagar så det räckte och vi kunde varit hemma båda två hade problemet inte uppstått. Då hade Anders kunnat vara med den tvillingen som inte skulle bytas på och vice versa. Bara av den här anledningen är det väl värt att tvillingar ska få 480 dagar/barn istället för 330 dagar/barn.