E L I N

Under förra året upptäckte jag att fler och fler skrev "en" istället för "man". Ett genusdrag för att komma bort från mannen som norm. Har funderat på det, använt det själv ibland. Inte i tal, men väl i text. Ni kanske har märkt det. Jag har tyckt det känts lite konstigt, mest för att det känns ovant och inte alltid känns grammatiskt rätt. Har funderat en hel del på det och undrat om det "man" som används härstämmar från könet man eller inte. Frågade en kompis (som är galet genusmedveten och -kompetent) om hon visste. Inte många dagar senare skickade hon en bild från en bok (som hon har i sin genuskurs) om att det är så, ordet "man" härstämmar från könet "man".

 

Sen kan det ju funderas på ifall det har så stor betydelse, det här med att använda "en" istället. Enligt mig finns det ju andra saker som är så pass mycket viktigare. Bara en sådan sak som lika lön för lika arbete, till exempel. MEN! Det är ju en sådan väldigt enkel grej. Att öppna våra sinnen för att inte bara tänka på män i första hand. För mannen är ju norm i de allra flesta fall. Bara det att jag oftast säger "han/honom" till barnen när vi tittar t.ex. på fåglar. "Vad tror du han flyger nu?"... Stör mig verkligen på mig själv att jag göra så, så dumt. Försöker verkligen tänka på det. Dels att använda ordet "hen", för det hoppas jag barnen kommer använda helt naturligt. Eller så kan jag säga "Var tror du fågeln flyger nu?" för att lägga tyngd på att det är just en fågel vi tittar på.

 

Oavsett, det är en så enkel sak att göra i en sådan viktig fråga. Att bryta vanan att skriva/säga "man" (vilket jag tidigare har tänkt gör texter så tråkiga) och istället skriva/säga "en"!

 

Här finns en artikel/intervju från Dagens Nyheter om att använda "en" istället för "man". Magdalena Ribinng har uppenbarligen inte kommit så långt i sitt genustänk, tråkigt.