på väg hem till småland.

Sitter i bilen på väg hem. Vi har varit i Skåne och överraskat svärmor med ett besök då hon fyllt jämnt! 

Och jag bara tänker. Troligen Anders också. Vi har knappt sagt ett ord till varandra. Mycket att fundera på med andra ord. Våra små älsklingar sover gott. 

I mina tankar har jag nog konstaterat hur det är. Och kanske för första gången förstått en sak. Som jag inte vill förstå. Eller behöva förstå. Fan. Funderat vidare över en känsla som jag haft i kroppen hela veckan, som gör att jag känner mig som världens ensammaste människa. Och jag vet inte vad jag kan göra åt det... 

Och så äter jag choklad. Tror det beror på spiralen. Chokladätandet och funderingarna. Hoppas det ger med sig snart. 

Ett vattenhål hade behövts. Eller en förändring. Allra helst mirakel. Vet inte riktigt var jag ska ta vägen. 
Åsa

Obehagskänslor som inte går att skaka av sig är bland det värsta som finns. Och maktlösheten när man står inför faktum är vidrig. Oavsett vad det gäller hoppas jag att det ordnar sig till det bästa. Vill du prata med någon "utanför" så finns jag här. Annars sänder jag goda tankar, och hoppas att dem kan lätta upp lite.

Annabanana

<3