ett år sen +.
För ett år sen var äntligen dagen kommen. Den 27e mars. Sååå sakta tiden gått sen vi var i Linköping. Men nu, få reda på om det lyckats. Om vi blivit gravida. Om det befruktade ägget fäst. Vi hade inte talat om för någon när det var dags, väldigt skönt. Då kunde ingen fråga, utan vi kunde berätta hur vi ville (som om man kunde hålla sig, liksom ;)). Jag skrev en hemlig blogg under resans gång. Så här såg det ut där:
Skräckblandad förtjusningen. Så nyfiken. Så rädd. Himmel eller helvete.
(Autocorrect på ananas där, haha!)
Hur historien förtäljer är ju knappast någon hemlighet just nu men såhär skrev jag då:
Innan dess hade jag nog aldrig sett något vackrare än ett tydligt blått PLUS!!! Åh. Himmel! Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Dessutom hade jag tid för att träffa en psykolog (tror det var första träffen) pga. inte mådde så bra. Det blev rätt konstigt kan jag meddela. Kommer dit och är lyckligare är någonsin och ska prata om hur jag ska må bättre. Haha! Och... den där gamla gubben till psykolog var den första som fick reda på det. Haha!
Jag var ju så himla sprudlande den där dagen att skinnjackan äntligen fick åka på och alla som såg den här bilden trodde väl att det var det tummen upp var för, om dom bara vetat ;)
Sen följde en tid där vi berättade för våra nära. Typ bland det bästa som jag gjort! Dom som vetat hur vi kämpat och berätta för blivande mormor och morfar och morbröder. Ååååh! Glädje och tårar i ett enda virrvarr!